第10章 III.(3)

作者:所罗门·诺萨普

|

类型:都市·校园

|

更新时间:2019-10-06 22:41

|

本章字节:7684字

burchhadpurchasedhimafewdaysbefore,andhadpcedhimhereunilsuchimeashewasreadyosendhimoheneworleansmarkefromhimilearnedforhefirsimehaiwasinwilliam’ssvepen,apceihadneverheardofpreviouslyhedescribedomeheusesforwhichiwasdesignedirepeaedohimheparicursofmyunhappysory,buhecouldonlygivemeheconsoionofhissympahyhealsoadvisedmeobesilenhenceforhonhesubjecofmyfreedom,for,knowinghecharacerofburch,heassuredmehaiwouldonlybeaendedwihrenewedwhippinghenexeldeswasnamedjohnwilliamshewasraisedinvirginia,nofarfromwashingonburchhadakenhiminpaymenofadeb,andheconsanlyenerainedhehopehahismaserwouldredeemhim—ahopehawassubsequenlyrealizedhedwasasprighlychild,haansweredohenameofrandallmosofheimehewaspyingabouheyard,buoccasionallywouldcry,callingforhismoher,andwonderingwhenshewouldcomehismoher’sabsenceseemedobehegreaandonlygriefinhislilehearhewasooyoungorealizehiscondiion,andwhenhememoryofhismoherwasnoinhismind,heamuseduswihhispleasanpranks


anigh,ray,williams,andheboy,slepinhelofofheshed,whileiwaslockedinhecellfinallywewereeachprovidedwihbnkes,suchasareuseduponhorses—heonlybeddingiwasallowedohaveforwelveyearsaferwardsrayandwilliamsaskedmemanyquesionsabounewyork—howcoloredpeoplewerereaedhere;howheycouldhavehomesandfamiliesofheirown,wihnoodisurbandoppresshem;andray,especially,sighedconinuallyforfreedomsuchconversaions,however,werenoinhehearingofburch,orhekeeperradburnaspiraionssuchashesewouldhavebroughdownheshuponourbacks


iisnecessaryinhisnarraive,inorderopresenafullandruhfulsaemenofallheprincipalevensinhehisoryofmylife,andoporrayheinsiuionofsveryasihaveseenandknowni,ospeakofwellknownpces,andofmanypersonswhoareyeliving


iam,andalwayswas,aneniresrangerinwashingonandisviciniy—asidefromburchandradburn,knowingnomanhere,excepasihaveheardofhemhroughmyensvedcompanionswhaiamabouosay,iffalse,canbeeasilyconradiced


iremainedinwilliams’svepenabouwoweeks


henighpreviousomydeparureawomanwasbroughin,weepingbierly,andleadingbyhehandalilechild


heywererandall’smoherandhalfsiseronmeeinghemhewasoverjoyed,clingingoherdress,kissinghechild,andexhibiingeverydemonsraionofdeligh


hemoheralsocspedhiminherarms,embracedhimenderly,andgazedahimfondlyhroughherears,callinghimbymanyanendearingname


emily,hechild,wassevenoreighyearsold,oflighcomplexion,andwihafaceofadmirablebeauyherhairfellincurlsaroundherneck,whilehesyleandrichnessofherdress,andheneanessofherwholeappearanceindicaedshehadbeenbroughupinhemidsofwealhshewasasweechildindeedhewomanalsowasarrayedinsilk,wihringsuponherfingers,andgoldenornamenssuspendedfromherearsherairandma


ers,hecorrecnessandproprieyofhernguage—allshowedevidenly,hashehadsomeimesoodabovehecommonlevelofasvesheseemedobeamazedafindingherselfinsuchapceashaiwaspinlyasuddenandunexpecedurnofforuhahadbroughherherefillingheairwihhercompiningshewashusled,wihhechildrenandmyself,inohecell


nguagecanconveybuaninadequaeimpressionofhemenaionsowhichshegaveincessanuerance


x。